Vågade säga ifrån...

Helt otroligt men jag hann bli nästan 50 innan jag vågade säga ifrån.
Men då kostade det mig 3 vänner eller var det verkligen vänner då.
 
Ja nu sitter jag här som en 55-åring och undrar vad som egentligen hände.
Var det verkligen mina vänner  som inte fixade att jag för en gång skull sa
ifrån och sen stod för det?
Jag saknar dom fortfarande men jag tycker fortfarande att jag gjorde rätt.
Skall man bara bli utnyttjad och sen när man tycker något annat så  är det tack
och adjö.
Alla dessa tre personer  var/är ganska starka personer som var vana att trampa
på andra, tror egentligen inte att dom visste om att dom gjorde det. Var bara deras
sätt att ta sig fram här i livet. Och troligtvis så har inte andra heller sagt ifrån tidigare
och gjorde dom det så var dom inte vänner med dom längre.
 
Hur skall man göra, skall man ta kontakt med dom igen eller skall man inte bry sig.
Kommer aldrig mera låta dom behandla mig som dom gjort tidigare men kan man
ta upp kontakten igen och bli samma vänner?
 
Vi hade så mycket skoj ihop och saknar verkligen den tiden.
2 av dom vännerna utnyttjade verkligen min snällhet medans den tredje var väl
egentligen inte elak eller så men så egoistisk så det fanns bara HON och hennes värld, allt
annat behövde man inte lyssna på.
Just nu befinner jag mig en period där jag bara tänker och undrar, så himla jobbigt!
 
Var rädd om ER!